Ett bra kommunikationsklimat

Posted on
Svara

Något som händer alla, tyvärr kanske alldeles för ofta, är att man känner att man inte kommer någon vart i vissa diskussioner. Personen som man kommunicerar med vägrar att lyssna och se nyttan av att tänka/göra saker på ett annorlunda sätt. Just detta hände mig häromdagen. Upprinnelsen till detta var att jag skrev ett ganska argt mejl som handlade om en situation som berörde mig personligen. Mejlets mottagare var en organisation och jag skrev det i egenskap av privatperson. Jag pekade inte ut någon särskild inom denna organisation och jag gick inte till personangrepp.

Det gjorde däremot han som svarade på mejlet. Själva sakfrågan kom liksom i skymundan och fick jag en tillrättavisning och blev personligt påhoppad av en person som är företrädare för denna organisation. Uppenbart var att han tog mitt mejl personligt och hans inställning var att sätta mig på plats. En tand för en tand, du vet…. Visst är det för övrigt underbart med dessa män som ska ta varje tillfälle i akt och ha synpunkter på hur man ska vara, hur man ska uttrycka och formulera sig? Oftast är denna manliga kritik riktad mot kvinnor.

Vad han inte förstod, som jag i ett senare mejl försökte förklara för honom, var att det var högst opassande utifrån den roll han har att svara i den tonen till mig. Han ska svara som företrädare för eller i egenskap av organisationen han representerar. Då ska svaret vara sakligt och neutralt formulerat. Det var som att hans attityd och ego stod i vägen för att respondera professionellt och utifrån sin roll. Den här människan har sänkt sin och organisationens trovärdighet till ett absolut botten. Och efter att jag skickat två mejl till honom och påtalat det, står han fortfarande fast vid att han har rätt att bemöta mig på samma arga ton som jag anslår!

Människan fattade inte skillnaden mellan att kommunicera privat och kommunicera formellt. Hade jag skällt på honom som privatperson, då är det en helt annan femma. Men nu gjorde jag inte det. Trots det ska han visa mig var skåpet, enligt honom, ska stå. Det kommer alltid finnas besvärliga människor som på ett eller annat sätt kommer uttrycka sitt missnöje om ens arbetsplats/företag/organisation. Har man då en utåtriktad roll är konsten att kunna hantera djävulens advokater, framföra saklig information och behålla trovärdigheten. Kan man inte spelreglerna fullt ut, ska man inte ge sig in i spelet.

Efter denna historia insåg jag att det finns två typer av medkonversatörer. Den framåtsträvande konversatören har en angenäm ton och låter sig inte provoceras av rådande omständigheter, använder hållbara och relevanta argument, lyssnar aktivt, visar ett genuint intresse av personen/att hitta en lösning/att förstå situationen, ställer öppna frågor. Den framåtsträvande konversatören gillar personlig utveckling, strävar alltid att bli en ännu bättre version av sig själv, gillar att överträffa sina egna resultat, är målmedveten och har ett öppet sinne. Den bakåtsträvande konversatören är framåtsträvarens motsats. Du känner även igen en bakåtsträvare på dessa argument: “Jag är den jag är och jag kommer aldrig att förändra mig”, “För att jag har alltid gjort på just det sättet och kommer aldrig någonsin göra det på något annat sätt”, “Jag är uppfostrad så här och så har min familj gjort i alla år”. En bakåtsträvare kompromissar aldrig, lyssnar bara på sig själv och tar aldrig in någon annans åsikter i betänkandet. En konversation med en framåtsträvare kommer att gynna kommunikationsklimatet och vara utvecklande. Med en bakåtsträvare kommer eftersmaken vara bitter och trots ditt logiska resonemang och dina relevanta argument kommer det vara fruktlöst att diskutera om saker där ni tycker olika.

Jag inser att somliga människor har kommunikativa begränsningar och kommer tyvärr aldrig vilja (ja, det är ett val man gör) bli bättre på att förstå situationer och mellanmänskliga relationer. Det finns inget värre än bakåtsträvare som står fast vid sin synpunkt “bara för att”… Bakåtsträvarna är inget annat än sorgliga energitjuvar som inte förstår att schysst kommunikation bygger på ett demokratiskt förhållningssätt och inte på diktatoriskt och kompromisslöst hävdande av sin egen rätt.